Familjen Werner

Familjen Werner

Om bloggen

Välkommen till vår familj!Här delar vi med oss av vårt liv och vår vardag. Ta det för vad det är. Desto roligare blir det om du har lust att dela med dig av din vardag! Må så gott!

Inte min dag

FöräldraledigPosted by Camilla Tue, August 30, 2011 20:50:58

Idag har jag inte haft så mycket medvind. Dagen har erbjudit den ena prövningen efter den andra. Jag vaknade strax efter 7 då jag hörde att Leo tassade in till vardagsrummet. Jag smög efter honom och la mig i soffan för att titta på morgon tv tillsammans med honom men hann inte mer än att lägga huvudet på kudden så somnade jag. Vaknade vid 8 av att Alexander vaknade och att jag fick panik över hur sena vi nu blev på morgonen. Stackars Leo fick äta frukost med en flåsande mamma i nacken som tjatade ”vi är sena”. Morgonbestyren gick i rasande tempo och någon mysfaktor fanns det inget utrymme för. Inte så konstigt att Leo sprang till sina kompisar på dagis utan att säga hej då till sin mamma. Väl hemma möttes jag av detta leende när jag öppnade bildörren.

Det går ju knappast att vara arg och stressad när man får detta bemötande. Förmiddagsvilan vart kortlivad och Alexander vaknade på ett mindre bra humör som bara eskalerade för varje omnattningsförsök som jag gav mig på. Killen var hungrig! I ren panik värmer jag några kuber mat till en för hög värme. Fastän jag blåste för glatta livet så lyckades jag nog bränna killen. Alexander vart jättearg. Kanske inte så konstigt. Han vart så arg så att han till och med inte tog tutten. Då har det gått långt. Efter en del trixande så lyckades vi lösa matproblemet och killen vart glad, för en stund i alla fall. När jag skulle äta min paj, som för övrigt var kall eftersom jag inte värmt på den ordentligt, vart det kaos i huset och lunchen svalde jag ner med 3 kalla tuggor.

Slängde ner mig och barnet i sängen för vila. Skönt! Det var så pass skönt att jag försov mig för att hämta Leo. Panik i huset igen. Mamma och barn slängde sig in i bilen och åkte med skrikande däck iväg till dagis. Körningen klassade nog inte in i körkortsboken. Väl framme möte vi en storebror som inte var glad, bara ledsen. Inte tårar ledsen utan bara vissen ledsen. I mataffären vart de lite gladare toner som raserades snabbt när Leo inte hann med att lägga varorna på kassabandet. Tårar igen. Väl hemma fortsatte ledsamheten och jag tog till mitt desperata trumfkort, tv! Puh, äntligen lite lugn och ro. Jag passade på att städa i köket men när jag var klar så hade jag mer diskvatten på mig än på min disk. Fråga inte hur det gick till men så vart det i alla fall. För fjärde gången under dagen bytte jag kläder för att se någorlunda presentabel ut när Micke kom hem.

Nu när kvällen börjar lida mot sitt slut känner jag att den här dagen kommer gå till historien som dagen som jag kunde varit utan. Den tillförde varken något gott eller nytta och jag släcker därför lyset redan nu och säger god natt!