Familjen Werner

Familjen Werner

Om bloggen

Välkommen till vår familj!Här delar vi med oss av vårt liv och vår vardag. Ta det för vad det är. Desto roligare blir det om du har lust att dela med dig av din vardag! Må så gott!

Jag hatar att banta!

Tankar och funderingarPosted by Camilla Sat, April 16, 2011 11:56:25

Nu när det mesta börjar lugna ner sig och vardagen börjar gå sin gilla gång (gäller bara att gilla gången) så finns det en del saker som man måste ta tag i. Typ vikten! Puh... alltså, jag vill ju gå ner och bli sådär snygg å smal MEN jag hatar att banta! Vill inte banta! Orkar inte banta! Tycker det är tråkigt att banta! Men vad ska man göra, gå ner i vikt måste jag ju göra. Om inte för min och gubbens skull så för mina barns skull så att jag orkar att springa runt och leka med dem.

Däremot ser jag framemot att kunna röra på mig. Längtar faktiskt lite efter att få gå ut och jogga. Jag känner att ryggen fick ta stryk under graviditeten så det ska bli skönt att få räta ut den och bli lite starkare i den. Nu när vädret blir bara bättre och bättre för varje dag så ska det bli skönt att kunna vara ute mer och röra på sig. Om 4 veckor får jag börja ta längre promenader och om 2 månader får jag börja jogga. Längtar nu men undrar hur det kommer att låta sen när jag kryper runt med världens träningsverk. Blir nog andra toner så kommer låta ur gumman då....

Blod, svett och en massa tårar

Tankar och funderingarPosted by Camilla Mon, April 04, 2011 09:19:29

Det har varit lite dåligt med bloggande från denna hörna och man kan säga att det beror främst på två orsaker.... ömma tuttar och sömnbrist.

Bild från Vårdguiden.se

När Leo föddes vart jag smått knäckt över att vi aldrig kom i hamn med amningen. Som kvinna kan man inte bli hårdare dissad när ens barn inte vill ha ens bröst. Så när Alexander visade på intresse för tuttisarna så borde lyckan varit total. Tyvärr är det inte riktigt så.

Jag har såriga och ömma bröstvårtor och som om det inte räckte så har jag nu fått min första mjölkstockning. Säkert den första i raden av flera framöver..... Och det här med amning är inte så vackert som det ser ut att vara. Jag tycker att det ser så kärleksfullt, ömt och rogivande att se en mor amma sitt barn men när man tittar på mig vid amningen så kan jag inte förknippas på något av orden. Man ser bara blod, svett och tårar när man ser mig.

De första sekundrarna ser jag bara stjärnor framför mig och när den värsta plågan är över så är det bara att härda ut de kommande minutrarna. Ni som är mer rutinerade på det här med amning, går smärtan någonsin över eller kommer det alltid att vara såhär?

Nu vart jag tvungen att lösa detta med en amningsnapp och vid något tillfälle har en flaska mjölkersättning fått ta över min roll som Arlako. Jag bävar för att berätta detta för min barnmorska för då kommer väl hon att mörda mig. Tycker för övrigt att de flesta barnmorskor är amningsterrorister som propagerar amningen till vilket pris som helst.

Och så gäller det med hur ofta och hur länge man ska amma. Helgen har varit upp å ner där jag stundvis ammat varje timme till varannan timme. Ska det verkligen vara så?!! Självklart har jag inte trott att jag skulle amma typ två gånger per dag och så skulle allt vara bra. Men varje timme....seriöst, jag kommer formligen stupa om jag ska vara vaken varannan timme (vilket jag nästan gjorde igår).

Jag ska inte plåga er med alla mina tankar om mina ömma bröst men som ni ser så kretsar det mesta kring mina tuttisar just nu. Jag kan bara kort konstatera att amning är nog inte riktigt min grej och när Alexander blivit 6 månader då ska han få smaka välling.

« Previous