Familjen Werner

Familjen Werner

Om bloggen

Välkommen till vår familj!Här delar vi med oss av vårt liv och vår vardag. Ta det för vad det är. Desto roligare blir det om du har lust att dela med dig av din vardag! Må så gott!

The invasion of the tanks

Tankar och funderingarPosted by Camilla Tue, December 17, 2013 09:15:09

Att Micke gillar att spela dataspel är ju ingen nyhet, det har han ju gjort sedan han föddes. De senaste åren har han spelat med sina stridsvagnar ”World of tanks”. Han sitter i källaren med lurarna på och skjuter hej vilt. Helt ok för mig. Men nu har dessa ”tanks” invaderat vårt sovrum.

Micke är ju den som är den romantiske av oss men nu, vette tusan. Jag går till sängs till ljudet av explosioner och en fnittrande gubbe. Romantiskt? Kanske dags att googla det där ordet igen ;)



Hur är det?

Tankar och funderingarPosted by Camilla Thu, September 13, 2012 12:31:11

Jag har funderat på en sak, det här hur ärligt svar man ska ge på frågan ”hur är det?”. Ni vet, en sån där fråga som oftast ställs direkt efter hej när man träffar någon. Jag har levt i tron att när jag får den frågan så är personen som ställt frågan intresserad av hur jag har det och i om med det har jag alltid svarat ärligt på frågan. Ärligheten vara liksom i längden. Men jag börjar fundera på om frågan är mer en artighetsfras snarare än ett uppriktigt intresse på att höra hur det är.

De flesta av er som kikar in här vet om att vi har haft det tufft med lillemannen och hans sömn. Ett tag var det ett rent helvete. Även om det nu har blivit bättre med hans sömn så har vi fortfarande knepiga nätter. I synnerhet nu när han börjat på dagis. Det är nog mycket som rör sig i skallen hos killen. Och bristande sömn ger bristande energi på dagarna. Ingen svår logik i det. Så när folk frågar mig hur det är så svara jag som det är, det är tufft, jobbigt och sömnlöst. Fast jag börjar tro att det är inte det som folk vill höra. För när de får höra svaret så blir det oftast lite tyst som följs av en artig kommentar som ”vad jobbigt” eller, vanligtvis, ”det kommer att bli bra med tiden”. Och visst kommer det att bli bra, en vacker dag. Jag tror att folk vill bara höra att allt är klämkäckt bra för ett annat svar är svårare att hantera. Ett jajamensan svar håller igång samtalet och är på så vis är det en förfas till att kunna snacka vidare.

Men... ska man säga som det är eller ska man svara att allt är bra fast att det kanske inte är det? Eller är det bara så enkelt att det är dags för tanten att boka in en tid hos psykologen för att snacka av sig?

Ja ni, idag är det verkligen en dag då snillen spekulerar.... men var inte oroliga. Allt är jajamensan! Dubbeltumme! Fina fisken :)

Look at yourself!!!

Tankar och funderingarPosted by Camilla Tue, January 17, 2012 20:49:51

Jag brast till tårar när jag såg detta klipp. Vilken människa! Vilken man!

Han har fattat det. Han har verkligen fattat det! Och om han har förstått det, då borde alla förstå det också. Synd bara att verkligheten inte är så. Tyvärr hinner egna och andras krav ifatt en, kanske främst för tjejer, som gör att de tar till helt galna medel för att vara smala och vackra, enligt ett ideal som ingen kan leva upp till. Så dumt när det hela är så enkelt! Du är underbar precis som du är!!! Tänk på det! Och glöm inte det!

Ger er 4 minuter av er tid till att beundras av denna fantastiska man.

"I may not have the hand to hold my wife's hand but when the time come I will be able to hold her heart"

Vad gör man med julkorten?!

Tankar och funderingarPosted by Camilla Mon, January 09, 2012 21:52:50

Jag måste få fråga. Nu när man börjar plocka ner julen så undrar jag, vad gör ni med alla julkort ni fått? Sparar? Slänger? Bränner?

Som ni vet så gillar jag att få vykort och jag har sparat alla jag fått. Dock inte så systematiskt som en del människor gör utan man finner mina spridda i små gömmor överallt. Min f.d svärmor är en otroligt ambitiös kvinna som har satt ALLA vykort (julkort, påskkort, födelsedagskort etc) i kronologisk ordning i album. Imponerande! Men jag undrar, sitter hon och bläddrar/läser igenom alla kort hon fått genom åren?

När man smurfar runt lite på nätet kan man finna en del knep-å-knåp tips på vad man kan göra med julkort medan andra har julkort som samlar objekt och finner stor glädje i att hitta så gamla vykort som möjligt.

Men jag…njae, jag har ju spara mina vykort, någonstans, för jag har inte hjärta att slänga dem. Fast i ärlighetens namn så har jag aldrig läst vykorten igen när jag väl stöter på dem. Borde jag skämmas?

Vykort

Tankar och funderingarPosted by Camilla Thu, December 29, 2011 21:36:27

Jag stod och beklaga mig för min svärmor över baksidan med ny teknik. Jag är helt på när det kommer till nya, coola och häftiga grejer men en sak kan ny teknik inte ersätta. Känslan av att få och hålla i ett vykort.

När jag fyllde år så kom det en massa gratulationer i både sms och FB form men bortsett från det så ekade det tomt i huset. Och självklart vart jag glad för alla gratulationer!!! JA!!! Men när det dimper ner ett nykort så ger det en annan känsla. På nått sätt en mer autentisk känsla. Här har en vänlig själ bemödat sig med att handla, skriva och skicka ett vykort, till mig! Det är faktiskt lite extra när det kommer ett vykort i brevlådan.

Och när det kommer till svärmor så är hon en fena på det här med att skicka vykort. Så när jag hade beklagat mig färdigt så tänkte hon säkert att nu ska jag få tyst på kärringen. Och mycket riktigt, några dagar senare damp det ner en hälsning och gratulation i brevlådan :)

Och JA Berit, det funkar fin fint att skicka ett vykort i efterskott :) Jag tackar och bockar så hjärtans mycket :)

Bloggtorka

Tankar och funderingarPosted by Camilla Sun, November 06, 2011 15:18:17
Det råder bloggtorka och avsaknad av inspiration till att skriva något. Jag tänkte säga att det händer inte så mycket i våra liv fast det är ju inte riktigt sant. Huset håller på att dräneras, komungubbe ska hit och mäta ut vår tillbyggnad och lillemannen kryper i en rasande fart. Så visst händer det saker men ändå känns tillvaron händelselös på nått sätt. Kanske det känns så för att varje dag är sig lik den andra. Vakna, frukost, leka, lunch, vila, vakna, leka, middag, bad och sova. Nåja, vi har ju hälsan i behåll så jag ska inte klaga. Fast för tillfället blir det lite tomt på bloggen. Får återkomma helt enkelt!

News flash

Tankar och funderingarPosted by Camilla Fri, September 09, 2011 21:32:05

I have finally discovered what is wrong with my brain: On the left side, there is nothing right, and on the right side, there is nothing left! - and please don't tell me "I told you so".


Skift

Tankar och funderingarPosted by Camilla Wed, August 31, 2011 21:16:27

Att ens liv förändras när man får barn är något som de flesta av oss känner till eller har hört talas om. Idag upptäckte jag ytterligare en förändring. Mitt liv går numera i olika skift.

Vi börjar med morgonskiftet där dagen startar med utmaningen om att utfordra alla under en harmonisk och välbefinnande miljö. Ibland är detta lättare sagt än gjort. Efter lämning av ena barnet på dagis börjar förmiddagsskiftet. De senaste veckorna har detta skifte inneburit att sova så mycket man hinner. Någon stans mellan tupplurarna klämmer man in en lunch, om man har tur, och så tankar man kroppen med kaffe för att orka med resterande skift. Det tredje skiftet är hus och barnskiftet där man leker pedagogiska lekar med sina barn samtidigt som man städar undan morgonens hysteriska maratonpass och lagar en gormet middag som blir klar precis när mannen i huset kommer hem. Middagskiftet är precis vad ordet hänvisar till. Middag med familjen som avrundas med lek i barnens rum och som avslutas med tandborstning, sagoläsning och nattning.

Jag har nu kommit till kvällsskiftet som är går under namnet fortsätt-att-städa-skiftet. Man plockar undan alla leksaker som kommer att plockas fram igen om några timmar. Med lite tur får man en lugn stund för sig själv eller tillsammans med en gubbe, eller gumma. Det är inte ovanligt att jag klämmer in dagens dusch vid denna timme för ni ska inte tro att jag får in den i morgonskiftet.

Lagom slut och trött går vi in i dagens sista skift, nattskiftet. I vår familj har detta skift blivit det mest händelserika skiftet på dagen. Det är nu som några av oss testar stämbanden, andra testas på sitt tålamod och ibland händer det att vi motionerar under detta skifte. När jag säger motioner så vet jag att några av er tänker att detta innebär motion som bara mammor och pappor gör tillsammans. Huruvida det är så i detta hus tänker jag inte gå in på men jag kan tillägga att eftersom vi har minst en tredje medlem som är vaken under detta skift så är motionen mycket rumsren och tillåten för barn.

Nu inväntar jag min lilla gubbe som förgyller sin kväll med att storhandla mat på ett maxat varuhus. Han kommer snart komma hem med massor av kassor och ett kvitto som har växt betydligt sedan vi blev fler än två i familjen. Ett kvitto som varken innehåller musslor eller skumpa som det faktiskt en gång i tiden gjorde. Längtar till att vi kan komma tillbaka till det skiftet igen.

Detta tjat!

Tankar och funderingarPosted by Camilla Thu, August 11, 2011 22:33:28

Leo är inne i en fas kallad för selektiv hörsel. Det går inte en dag utan att vi behöver repetera (m.a.o tjata) allt vi säger minst 20 gånger för att få fram önskvärd reaktion. Jag vet att han hör oss för ibland svarar han att han "ska bara" göra något helt annat innan han gör det vi ber honom om.

Till exempel idag. Jag frågade Leo om han skulle följa med till affären vilket han självklart ville göra. Han skulle bara.... å så började det. Först skulle han bara hälla klart vattnet i diskhon (typ 15 repetioner), sedan skulle han bara kolla buskarna, sedan skulle han bara pussa Alexander, därefter skulle han titta vad pappa gjorde (som höll i Alexander som han nyss pussade)..... Tillslut vart jag förb.... upprörd och sa skarpt hej då och satte mig i bilen. Då reagerade han! Han kom springandes till bilen, hulkandes och det var knappt så att han fick fram "mamma, inte åka ifrån Leo", följt av en stenhård kram som både säger förlåt och släpp mig inte. I det här läget smälter jag som smör i solsken och känner mig som världens sämsta morsa.

En annan variant på tjatet sker när vi säger nej till något.

Mamma: Leo, lägg tillbaka min plånbok, snälla...
Leo: *tittar på mamma*
Mamma: Lägg tillbaka plånboken!
Leo: *lägger plånboken på bordet men har handen kvar på den*
Mamma: Leo!
Leo: *4 fingrar på plånboken*
Mamma: Du!
Leo: *3 fingrar på plånboken*
Mamma: Du hör ju vad jag säger!
Leo *2 fingrar på plånboken*

Puh... och sådär håller det på! Ja jag vet, det är väl det här som kallas för 3 års trots men det spelar ingen roll vad man kallar det för. Det är oerhört frustrerande och irriterande och.... vad gör man för att slippa tjata. Tips?! Någon?!

Det kommer ta en massa år innan Leo kommer till denna insikt.

Jag förstår inte...

Tankar och funderingarPosted by Camilla Sat, April 23, 2011 10:27:53

Jag dammsög för 2 dagar sen och ändå ser det ut som att vi inte äger en dammsugare.
All tvätt är tvättad och vikt men ändå finns alla kläder i tvättkorgen.
Jag handlar mat varje dag och ändå är kylskåpet tomt.
Jag plockar undan hela tiden och ändå har vi det stökigt.
Jag har fått lön och ändå har jag bara femtioöringar i plånboken.

Jag får inte ihop det.... det är något som inte stämmer...smiley

Next »