Familjen Werner

Familjen Werner

Om bloggen

Välkommen till vår familj!Här delar vi med oss av vårt liv och vår vardag. Ta det för vad det är. Desto roligare blir det om du har lust att dela med dig av din vardag! Må så gott!

Husbyggande 3.0

DrömhusetPosted by Camilla Fri, May 05, 2017 16:34:17
Dags igen, fortsättning på husbygge. Denna gång är det fasad och trappa inomhus så ska fixas till.

Jag försöker vara optimistisk och positiv men måste erkänna att jag är rätt trött på detta och vill bara ha det klart. Jag vill bara fokusera på att köpa fluff-fluff saker så att hemmet blir mysigt.

Men visst, det kommer att bli fint när det är klart.


Rensa, slänga och förnya

DrömhusetPosted by Camilla Sun, January 25, 2015 12:19:04

I helgen har vi varit effektiva som små myror. Leo ska få ett eget rum och barnens sovrum blir därmed Alexanders rum. Lekrummet, hallen och badrummet är de sista sakerna kvar att fixa från husets ursprung. I fredags tömde vi lekrummet på dess innehåll och numera har vi leksaker över hela huset.
I samband med detta passade jag på att rensa bland barnens leksaker. Vi har inte gjort oss av med en enda pryl sedan Leo kom till världen. Resultatet blev 2 IKEA kassar med leksaker som skänktes till Väsbyhjälpen. En stor säck med kläder skänktes till Stadsmissionen och några grejer gick till syster och det kommande tillskottet till familjen.

Lekrummet hade väv tapet som revs bort så nu spacklas det för fullt. Målet är att vi ska vara helt klara nästa helg. Ett mål som jag tvivlar på att vi uppnår. Som vanligt när vi börjar med ett projekt så kommer överraskningar som vi inte kunnat förutspå så beroende på de hinder som vi stöter på så blir nog måldagen därefter.
(Vilken fantastisk skärpa på bilden)

Mitt bland allt sk*t dök en gammal vän upp från 80-talet. Herr Moshishi. Nu har han fått en ny ägare som pysslar om honom. Jag ser ett annat lekbeteende hos Leo så som att pyssla om, bära, ta hand om och tillgodoser Moshishin’s alla behov. Lite överraskande men ändå kul att se.

Sådär, åter till allt skrot. Wish us luck!





Effektivitet

DrömhusetPosted by Camilla Fri, December 12, 2014 10:16:36
Medan jag jobbar så ligger det ena barnet i soffan och snörvlar. Under tiden så får vi upp fina tapeter. Vi har en proffs målare hemma och bara man matar honom med bullar och kaffe så är han rätt självgående.
Trodde aldrig att denna dag skulle komma då vi fick upp dessa. Och denna gången är vi lite modiga som valt mönstrad tapet. Som vi är överens om. Alltså, det blir ju bara bättre och bättre i detta hem.

UPPDATERING: 30 minuter senare så var det klart. Om vi ändå skulle vara hälften så duktiga på att sätta upp tapeter så skulle det vara en tillgång för vårt hem. Vi har mycket att lära oss av denna målare.


Smyginvigning

DrömhusetPosted by Camilla Sat, June 14, 2014 21:36:28
Så där, idag satte Micke in den sista och 1300:a skruven i altanen. Det tycker jag att man kan fira. Sagt och gjort vart det en informell invigning av altanen idag. Nä men jag vet, den är inte klar men tillräckligt för att vi ska kunna använda den i alla fall. Och stor blir den. Så som allt annat blir med det är huset.
40, 41, 42 eller 43 kvm vart den. Nu när den är på plats så ser vi att kanske kunde man ha gjort den mindre. Men nu är det som det är och jag tror att vi kan vänja oss med altanen och dess storlek ;)

Dagen till ära så firades detta med skumpa. Det hör ju liksom till vid en invigning ;) Och Micke firade med det som han gillar mest, en kall öl.
Nu när utemöblerna fick komma på plats så vart det inte mer än rätt att vi skulle inta middagen på altanen. Grillat med extra allt.
Det har ju blåst som tusan idag så vi fick ta in parasollet för att det inte skulle gå av. Killarna klagade på sol i ögonen och vi fixade problemet i rena Blues Brothers style.
Numera så går det inte att ta några naturliga kort på denna snart 6 åring. Om kameran åker fram (eller mobilen) så tar han fram sin coola posering direkt.
Och den här nissen kör sin egen stil som vanligt. Halvt liggandes i stolen som en cool rockstjärna. Majs i ena handen och skeden i den andra. Och ja, vi har sagt åt honom åtskilliga gånger att sitta ordentligt. Tillslut så orkar man inte tjata utan man blundar.

Även om det är mycket kvar att göra så tänker jag just nu njuta av att vi har en halvfärdig altan. Jag kan bättra på solbrännan med ett glas vin i handen medan Micke skruvar vidare. En utmärkt arbetsfördelning om ni fråga mig :)


Golvläggning

DrömhusetPosted by Camilla Sat, May 31, 2014 13:41:17
Så nära men ändå så mycket kvar att göra.
Just nu vet jag inte vad gubben svär mest över. Att den första plankan är knepig eller att det började ösregna precis när han skulle börja jobba :)




Ännu ett projekt

DrömhusetPosted by Camilla Sun, May 18, 2014 20:43:43
Just nu har jag varken ork eller tid för att skriva så mycket. Men detta är vad Micke har pysslat med. Vi kommer äntligen få en altan till sommaren. En altan som är ungefär lika stor som en 1:a, typ 40 kvm. Det borde nog räcka för den här familjen som tydligen måste trippla allt i storlek för att våra bakar ska få plats. Ser fram emot många långa kvällar med familj, vänner och ett kalt glas rosé.



Stort blev jättestort

DrömhusetPosted by Camilla Tue, April 22, 2014 14:03:30
Sandlåda, jo nu har vi en sådan. Med råge, kan man tillägga. Vi ville göra en lite större sandlåda men större blev jättestort. Redan när Micke började snickra ihop den så insåg han att vi hade lite storhetsvansinne när vi planerade denna låda.

Personligen höll jag på att svimma när Micke meddelade att det behövdes 3 ton sand för att fylla lådan. 3 ton sand?! Hur vettigt är det liksom. Tack och lov så fick vi hjälp med att få denna sand levererad. Annars så hade vi fått köra sand ända fram till midsommar.


Ja ja, nu är den här. Barnen är jätte glada och föräldrarna lite fattigare. Prislappen vart ju inte alls vad jag hade tänkt mig. Ungefär som det brukar vara :)





Tripp, trapp, trappa

DrömhusetPosted by Camilla Tue, December 03, 2013 10:52:58

Se där, det bidde en trappa tillslut. Det har gått ungefär ett år sedan tillbyggnaden vart ”klar” men det är inte förrän nu som trappan har kommit på plats. Man ska ju inte stressa, var sak har sin tid ;)

Igår kväll gjorde Micke de sista justeringarna och målade trapporna en sista gång. Det blir så fint och det är så himla skönt att slippa en ranglig pall som vi använt som trappstege.

Nej vi är inte klara men det behöver vi inte gå in på här. Nu är vi bara glada över att ha en trappa. Övrigt jobb finns kvar och en vacker dag kommer vi på plats med det också.

Ett stort tack till pappa Gunnar för din hjälp. Om det inte vore för ditt bidrag så hade vi fortfarande balanserat på våra pall. Och ett stort tack till pappa Ingemar som hjälp oss att få trapporna raka och i lod.





Fas 3 i husrenovering

DrömhusetPosted by Camilla Mon, July 08, 2013 11:09:07
Eller fas 5?! Ja ja, Micke har i alla fall tagit på sig snickarbyxorna igen för att bygga en garderob i genomfarten till vardagsrummet. Det är en sån där walk-in-closet men just denna kommer inte innehålla en massa märkeskläder och dyra bling-bling saker. Vi äger ju inte sånt.

Istället kommer vår garderob vara en garderob där vi lägger in (slänger in?) vinterkläder, skor, dammsugare, linnen etc. Vi må ha ett stort hus men det finns absolut inga garderober. Förstår inte hur tidigare ägare tänkte eller vart de la sina saker.

Sitter på jobbet när jag får ett "hoppsan" mail. Hade hellre föredragit ett "gisses så bra det blir" mail men vi kommer väl komma dit också :)

Tack, nu är vi nöjda

DrömhusetPosted by Camilla Wed, July 03, 2013 21:32:04
Vår historia kring blommor fortsätter.

Jag satt på bussen på väg hem från jobbet när jag får detta meddelande från Micke.

Va?! Ja ni ser att jag förstod inget alls. Jag började klura och funderade och kom fram att detta måste vara en vilseledning från Micke. Egentligen stod han hemma med ett hav av rosor till mig och ville bara göra mig nyfiken med sitt meddelande. Jag hade fel. Jag möttes av detta.

Två stora blommor stod vid vår trapp. Något vissna men i gott skick :) Och det var inte så små. Vägde bly och det krävdes en man och kvinna för att få in dem i huset.

Så vem är skänkt dessa blomster?! Jag har faktiskt ingen aning. Kanske är det den ena av mina svärmödrar som skulle kolla med en arbetskamrat om denna hade en stor blomma över.

Vem det än är så vill jag komma i kontakt med denna generösa person. Jag vill säga två saker. Först Ett stort Tack och därefter vill jag säga att nu är vi mer än nöjda. Nu har vi garanterat blommor som fyller ut vårt vardagsrum :)

Hm... vid närmare tankte...kan det vara min benjamingumma som skänkt ytterligare blommor. Måste kolla upp detta :)

Next »