Familjen Werner

Familjen Werner

Om bloggen

Välkommen till vår familj!Här delar vi med oss av vårt liv och vår vardag. Ta det för vad det är. Desto roligare blir det om du har lust att dela med dig av din vardag! Må så gott!

Det går fort nu

Tolan BrothersPosted by Camilla Fri, April 20, 2018 09:57:56
Gisses som dessa gossar växer och frodas. Vi har haft en årlig check-in service hos skolsköterskan och allt ser finfint ut. Killarna växer (för fort) och spräcker alla kurvor och diagram för den standard de ska hålla. De visar helt klart att de skapar sina egna kurvor. Ibland undrar jag vad de får i sig eftersom de växer så fort.

Leo är 1,53 meter lång. Det innebär att han är 15 cm kortare än sin mor. Femton centimeter!!!! Leo tycker det är jättekul medan jag kan känna en fasa av att ens son snart kommer klappa sin mamma på huvudet. Och killen är inte ens 10 år. Det här kan sluta hur som helst. Vi kan numera ha samma skor eftersom vi har samma storlek. Det är ju i och för sig rätt trevligt att kunna norpa killens sneakers.

Alexander har definitivt sträckt på sig. Han är 1,30 meter och det är nästan så att han hoppat över en klädstorlek. Enligt skolsköterskan så ser han som en hök fast de kunde kollat hörseln eftersom det går sådär med att lyssna när man ber honom om saker. Killen har också lärt sig att läsa utan att vi har förstått hur det gick till.

Leo har numera en egen husnyckel och är hemma själv efter skolan. Gisses så stolt han känner sig. Och vuxen! Jag frågade honom en gång om det var läskigt att vara hemma själv och hans svar var tydligt, "det är jätteskönt!" Vi har valt att fortfarande lämna och hämta Alexander från skolan men för de dagar som någon av oss jobbar hemifrån så får de ibland gå hem själva. För min del handlar de mest om att jag inte litar helt och hållet på Alexander. Han behöver både lugna ner och mogna till sig innan jag släpper den delen.

Det är lite dubbla känslor man känner för att barnen blir stora. Självklart är man glad över att allt ser bra ut. Sedan får även vi föräldrar lite mer frihet att planera vår tid vilket är jätteskönt. Samtidigt är det lite...erh... hur ska jag förklara, "tråkigt" att de går så fort. Inga bebisar längre och snart stora karlar. Jag hänger nog inte med helt enkelt.







Så var det klippt

AlexanderPosted by Camilla Thu, April 05, 2018 16:01:49
Förra gången som Alexander klippt sig så vart det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det vart alldeles för kort och jag kände inte igen min lilla kille. Jag svor tyst för mig själv om att det skulle dröja minst ett år innan han fick gå till frisören igen. Jag har hållit de löftet. Tillslut vart det ohållbart (fast att jag trimmat rufset själv) att vi vart tvungna att åka till frisören. Det har varit många tårar vid borstningen.

Efter alla experiment hos diverse frisörer i centrum så vägrade jag att åka dit och valde att åka till Guldkammen i Löwenströmska sjukhuset. Trodde att det var bara pensionärer som åkte dit men stället är populärt (inte bara av pensionärer) så för Leo lyckades jag få en tid i slutet av april.

Denna gången läste jag inte någon tidning och såg till att både jag och frisören var överens om vad vi menade med en "traditionell" pojkfrisyr.

Alexander själv vill antingen raka av håret eller ha samma frisyr som Lorandz. Jag är glad att vi kunde kompromissa på dessa önskningar.
Denna gången vart det mycket bättre. Fortfarande väldigt kort men någon stans så måste jag gå med på Alexanders önskemål.

Precis innan vi gick där ifrån så åkte den gröna hårsprayen fram och jag vart tvungen att sätta mig när för att andas lugnare ;)

I bilen på väg hem vart Alexander ganska så tyst och det var omöjligt att få fram vad han klurade på. Efter lite lirkande så kom det fram att han ångrar lite den gröna färgen. Nej inte på grund av mig för jag höll mitt poker face väl. Så ikväll ska vi tvätta bort den gröna färgen. Tack och lov :)






Och så vart han 7

AlexanderPosted by Camilla Mon, March 26, 2018 14:54:45
Så kom dagen som Alexander tjatat om de senaste 365 dagar, i söndags fyllde han äntligen 7 år.

Fast att vi ställde klockan på ringning och smet upp för att fixa morgonfirandet så kom han upp och sa "kommer ni inte snart. Jag har ju väntat jättelänge".

Lite knepigt att hitta bra presenter. Nerf stod högst på lista och det gick jag motvilligt med på. Jag är lite trött på "skjutande", stridsvagnsspel och allt annat som har med krigande att göra.

Jag tog därför en liten chansning och köpte en kikare. Tänkte att jag gillar att titta på djur men skrämmer dem alltid eftersom han springer fram till dem. Nu kan han istället sitta still och kika. Lite till min förvåning så vart just den presenten en hit, han vart överraskad men väldigt glad.
Hela helgen har det varit kalas. I lördags för klasskompisar och i söndags för släkten. Alexander ville ha en Minecraft tårta med Creeper. Jag tänkte att det är väl lätt gjort. Och svårt var det inte men tid och ork gjorde att jag inte gjorde ett bra underlag så hela dekorationen gled av. Och jag kan lova er att allt jag ser numera är rutor. Jag är så trött på rutor :)

Ja ja, vi kom överens om att det gjorde inget att tårtan vart förstörd då det såg ut som att han hade mine:at.

I morse så var hela familjen helt slut. Vi sov längre än vad vi borde och hade ingen motivation som helst att smita iväg. Ikväll blir nog en tidig sänggång för oss alla.

Så där, nu har vi en 7 åring och en 9,5 åring. Det går fort nu.

Alla lösningar är bra

VardagenPosted by Camilla Fri, February 09, 2018 08:57:11
Jag har förmånen att ha en riktig handy man i huset. Han fixar och trixar och har lösningar på alla problem som dyker upp. Detta är hans senaste genialiska lösning.

Tejp på strömbrytaren i badrummet. Så klart! Tror faktiskt att vi är först med denna lösning.

Saken är den att det tar 100 år för lampan att tändas så man hinner man hinner uträtta alla sina ärenden innan det blir ljust i rummet. Jag nämnde lite försiktigt att det kanske är dags att byta lysröret. "Den är ju helt ny!" fick jag till svar.

Så mannens lösning på problemet är att tejpa knappen så att det alltid lyser i badrummet. Fiffigt va?! :)

Nu får ni inte tro att jag kastar skit på gubbens. Absolut inte! Han är en godhjärtat man och vi får faktiskt släcka lampan (ta bort tejpen) på kvällen när det är dags att sova. Är han inte för go ;)



Jo men så är det :)

HumorPosted by Camilla Thu, January 25, 2018 09:47:24


Familjemöte

AlexanderPosted by Camilla Fri, January 19, 2018 10:27:26

Här om dagen så kallade Alexander alla till ett familjemöte. Och det var allvarligt. Vi fick klämma in oss i en och samma soffa medan han placerade sig själv på en stol på andra sidan bordet.

Alexander: Det är något som jag vill prata med er om och som har pågått under lång tid.

Jag, Micke och Leo: ????

Alexander: Det är ett beteendeproblem som vi behöver lösa.

Jag, Micke och Leo: ????

Alexander: Först och främst så gäller det…. dig pappa.

Micke: Jaha?!

Alexander: Jo jag har noterat att du har tagit mat (middag) och som du INTE har ätit upp

Micke: Va?! Det händer ju bara en gång!

Alexander: Ja och jag såg det. Fast du är inte den enda som har ett beteendeproblem

Jag & Leo: ????

Alexander: Jo det gäller även …. dig igen pappa

Micke: VA?!

Jag minns inte vad det andra felet var men roligt var det i alla fall. Oväntade vändningar som ledde till att Alexander började ge oss betyg.
Leo fick ett A, Micke fick ett B och jag fick ett F. Totalt oklart. Jag som inte ens hade ett beteendeproblem fick ett F. Till sig själv gav han ett A+. Så klart!
Jag protesterade och argumenterade för min sak och det var då som allt bröt ut. Betygen ändrades, delades ut på nytt och Alexander skrattade helt hysteriskt. Tror nog att han gillade uppmärksamheten :)

Det är svårt att återberätta hela händelsen men det var faktiskt riktigt kul. Framför allt att se Alexander skratta så att han kippade efter luft.

Numera går vi andra runt på tå i huset för att inte bli kallade till ett nytt möte med ny skamlös betygssättning.

Så här lever vi ;)








Utställning

AlexanderPosted by Camilla Thu, January 04, 2018 14:38:51
Innan jullovet så var vi på en utställning som förskoleklassen höll i. De visade upp sina robotar som de jobbat på under hösten.
Vi fick även möjlighet att se vad barnen jobbat med; matte, svenska och lite annat smått å gott.
Kul att se att killen gör framsteg. Ända sedan han har börjat skolan så han förmåga att räkna och skriva formligen exploderat. Han räknar titt som tätt och försöker läsa på diverse produkter och skyltar i den mån det går. Och det går bra, han överraskar oss rätt många gånger. Så himla kul att se :)


Leklandslov

Tolan BrothersPosted by Camilla Thu, January 04, 2018 14:30:38
Medan vi vuxna sliter och jobbar ihjäl oss (host) så roar sig barnen på annat håll.

Igår var de och åkte skridskor.
Och idag är de på något lekland. Just lekland går som en röd tråd för denna ledighet. Detta är Alexanders tredje besök och Leos andra. Detta borde nog stilla tjatet på att åka till lekland ett tag framöver :)


Halloween

Tolan BrothersPosted by Camilla Wed, November 01, 2017 10:08:44
Killarna har räknat ner till Halloween som om det vore julafton. Det har planerat, diskuterat och fixat inför gårdagens spökvandring. Eller bus eller godis dagen som de har kallat den för.

Det var ett stort gäng barn som samlades och för att inga grannarna skulle svimma av chocken på antalet barn (12 st) så delade de upp sig. Leo gick med sina klasskompisar och Alexander gick med Manne, Anton och Antons storebror.
De var effektiva de små liven. Knackade på varenda dörr de hittade och tackade så artig när knackningen gav utdelning. De flesta som öppnade var trevlig men som vanligt stöter man på de vuxna som har hjärtat på kanske lite fel ställe. "Det här har jag inte tid med" var det ett munter typ som sa till killarna.

Efter lite drygt en timma så började jag och Antons mamma huttra och vi kände att barnens skålar var väl fyllda för att runda av kvällen. Leo var ute i nästan 2 timmar.

Nu har killarna godis så att det räcker och blir över för ett antal helger framöver.


Leo 9 år

LeoPosted by Camilla Fri, September 22, 2017 22:34:38
Nu har vi en kille som är 9 år och 3 timmar. Jag är tyvärr inte en sån där mor som minns exakt klockslag men jag har ett minne om att han kom till oss vid kl 19.30 för 9 år sedan.
Dagen började traditionsenligt med bullar, mjölk, paket och skön sång. Det blir svårare med åren att komma på vad Leo vill ha. Han vet ju knappast själv vad han vill ha (förut allt inom spel). Vi gjorde några rätt med presenterna men fotbollsspelet som man ställer på köksbordet och rör gubbarna med pinnar vid sidan var inte så populärt.

Leo har tydligen haft både den värsta och den bästa dagen. Han gjorde sig illa några gånger på skolan så jag fick ett ledsamt samtal från honom under dagen. Och så regnade det. Inte kul.
Leo hade beställt hamburgare från McDonalds till middag och ville prova Big Mac för första gången. Var ju ingen större prövning att äta den. Efter middagen så vände känslorna och han kände att detta var den bästa dagen i hans liv. Härligt att det kan svänga så lätt :)

Grattis Leo!



Next »